Skogspolicy Luleå kommun

Det är av vikt att följa kunskapsutvecklingen inom svenskt skogsbruk och att förvaltningen präglas av ett adaptivt förhållningssätt. Nya forskningsresultat och nya kunskaper kan innebära att nya avvägningar behöver göras i framtiden. Policyn behöver därför utvärderas med regelbundenhet.

Skogspolicyn är en vidareutveckling och konkretisering av de mål och principer som formuleras i styrdokumenten.

Syftet med Skogspolicyn är att lägga fast inriktningen för förvaltningen av Luleå kommuns skogsinnehav. Den ska också tydliggöra för kommunens innevånare hur skogen kommer att skötas. Med utgångspunkt i policyn utformas riktlinjer som skall ge bra vägledning och stöd för de beslut som dagligen skall fattas vid skötsel av skogen.

Skogspolicyn och riktlinjerna gäller för Luleå kommuns hela markinnehav utanför detaljplanelagda områden. Policyn gäller även i kommunala naturreservat där skötselplanen för aktuellt reservat inte i detalj reglerar hur skogen skall skötas.

Policyn och de kompletterande riktlinjerna för Luleå kommuns skogsförvaltning tar sin utgångspunkt i de delar av kommunens styrdokument som har bäring på skogsförvaltning: De övergripande målen i översiktsplanen, Luleå kommuns miljöpolicy kommunens grönplan samt naturvårdsplan.

I början av 2000-talet togs en grön skogsbruksplan fram för Luleå kommuns skogsinnehav. Den gröna skogsbruksplanen har sedan dess varit det viktigaste verktyget för att kunna arbeta med ett aktivt skogsbruk samtidigt som naturvärden bevaras och utvecklas. Ny forskning visar på skogens betydelse för folkhälsan och kunskapen om skogens betydelse för rekreation och friluftsliv blir allt större. Det hyggesfria skogsbruket har blivit mer och mer uppmärksammat med alternativa sätt att bruka skogen.

Denna utveckling har visat på behovet av att tydliggöra syfte och mål med skogens förvaltning. Viktiga avvägningar gällande sociala värden, naturvärden samt skogsbruk behöver göras. En politisk förankring av detta är nödvändig och denna process ger också god insyn för medborgarna.

Miljömål - Levande skogar

De nationella miljömålen har beslutats av riksdagen. Policyn skall också hjälpa oss att bidra till uppfyllandet av miljömålet ”levande skogar”. I sammanhanget beskrivs vad kommuner konkret kan göra:

  • att ha policy, mål och strategier för sin skog
  • att ta med Levande skogar i sin översiktsplanering
  • att beakta skogens ekosystemtjänster i relevanta beslutsprocesser
  • att medverka i arbetet med regionala handlingsplaner för grön infrastruktur.

Den kommunala skogens funktioner

För att staden ska kunna växa och nya bostadsområden och verksamhetsområden ska kunna byggas behövs tillgängliga markområden.

Skogen har ett stort värde för människors behov av rekreation och friluftsliv. Den tätortsnära skogen är särskilt viktig för människor och den största delen av kommunens skogsinnehav ligger nära tätorten. Därför är det viktigt att skogen sköts med stort fokus på människans behov av upplevelser och rekreation.

I många delar finns mycket höga naturvärden på kommunens skogsinnehav. Kommunen bidrar till bevarande av biologisk mångfald. Skogen levererar också en förnyelsebar resurs i form av rundvirke och skogsbränsle.

Långsiktiga mål för den kommuanla skogen

En kommunal skog där skogens alla värden kommer medborgarna till nytta:

  • skogens upplevelsevärden - den kommunägda skogen ger medborgarna goda möjligheter till upplevelser
  • natur och kulturmiljöer - naturvärden skall bevaras samt utvecklas. Befintliga kulturmiljövärden skall bevaras samt genom skötsel vårdas och synliggöras
  • skogshushållning - den kommunala skogen ger god och uthållig avkastning i form av virke och skogsbränsle
  • avkastningen från skogen används till aktiviteter med inriktning att nå de långsiktiga målen.

Kommunens skogsinnehav

Luleå kommuns skogsinnehav omfattar ca 6000 hektar produktiv skogsmark. Den största delen av kommunens skogar finns i direkt anslutning till Luleå tätort. Större skogsområden i kommunal ägo finns också i anslutning till Råneå, Rutvik och Antnäs. En del skog finns också ute i skärgården. Större skogsskiften finns exempelvis på Sandön, Fjuksön och Hindersön.

På cirka 60 % av arealen sker någon form av skogsbruk och cirka 40% av arealen har inriktningen naturvård.

Tillväxten på kommunens skog är 3,5 m³skog per hektar och år. Det betyder att varje år växer volymen med cirka 20 000 m³skog. Den totala volymen på kommunens skogsmark uppgår till cirka 900 000 m³skog. Det innebär ett förråd på 147 m³skog/hektar.

Översiktsplanen och agenda 2030

Våra mål i översiktsplanen som också är kopplade till de globala målen i Agenda 2030 finns i Program till Vision Luleå 2040:

De övergripande målen innebär bland annat att:

  • Luleås invånare har en god och jämlik hälsa
  • Luleås naturvärden finns kvar och har plats att utvecklas.

De principer för genomförande till 2040 som styr mot de målen säger bland annat att det ska finnas större natur- eller kulturområden nära stadsbygden som har god tillgänglighet och att vi ska arbeta för att viktiga ekologiska processer och system bibehålls och utvecklas.

  • De övergripande målen och principerna kan sammanfattas som att vi ska:
  • Värna och utveckla områden för rekreation och friluftsliv
  • Nyttja naturens resurser på ett ansvarsfullt sätt
  • Värna områden med höga naturvärden
  • Ta hänsyn till ekosystemtjänster.

Luleå kommuns grönplan

Skötsel av skog ska gynna förutsättningarna för biologisk mångfald, sociala värden och kulturmiljövärden. Val av skötselmetoder görs utifrån varje bestånds givna förutsättningar i form av skogsstruktur, artinnehåll samt ett landskapsekologiskt perspektiv.

  • Beståndsvisa skötseln sker enligt en skogsbruksplan som tas fram och revideras kontinuerligt för att uppfylla ovanstående.
  • Skogen ska skötas så att goda förutsättningar för ett rikt och varierat friluftsliv skapas.
  • Kulturmiljöer ska bevaras och där det är lämpligt göras mer tillgängliga och synliga.
  • I anslutning till friluftsanläggningar och tomter ska hänsyn tas till trygghets och säkerhetsaspekter.
  • Skogen ska skötas så att förutsättningarna för de arter och naturtyper som finns bevaras och utvecklas. Särskilt fokus ska ligga på att gynna rödlistade arter.
  • Andelen död ved, lövträd och grova/gamla träd ska öka.
  • Naturvårdande insatser som höjer den biologiska mångfalden ska genomföras där det är lämpligt, såsom åtgärder för att bevara värdefulla skogssuccessioner, återskapande av naturliga vattenregimer.
  • Skog som angränsar direkt emot detaljplanelagd fastighetsmark sköts på samma sätt som naturmark med skog.
  • Övrig mark (icke-skogsmark) lämnas huvudsakligen för fri utveckling, förutom odlingsmark som brukas på lämpligt sätt.

Luleå kommuns miljöplicy

Luleå kommun ska arbeta för en långsiktig ekologisk hållbar utveckling. I miljöpolicyn står att vi vill medverka till att bevara naturens produktionskapacitet och värna den biologiska mångfalden.

Detta innebär för vår del att vi förvaltar vår mark så att växt- och djurlivet långsiktigt kan bevaras.

Naturvårdsplan för Luleå kommun

Det övergripande målet för skogslandskapet är att skogen i Luleå kommun ska uthålligt producera biologiska råvaror av hög kvalitet samtidigt som biologisk mångfald och kulturhistoriska värden bevaras. Detta innebär bland annat att variationen och dynamiken i skogslandskapet ska öka med avseende på blandningen av skyddade områden med uthålligt skogsbruk.

Skogsskötseln ska bygga på landskapsekologiska principer. Andelen lövträd, förekomsten av död ved samt förekomsten av grova och/eller gamla träd ska öka i produktionsskogen. I skogsekosystemen ska naturligt förekommande arter kunna överleva i livskraftiga bestånd.

Skogsbruksplan

Det viktigaste verktyget för att bedriva ett långsiktigt hållbart skogsbruk är en skogsbruksplan. I skogsbruksplanen delas skogen in i avdelningar med liknande ålder, historik och skötselbehov.

Kommunens skog ska förvaltas med stöd av en skogsbruksplan som årligen ajourhålls genom framskrivning samt uppdateras med planerade samt utförda åtgärder.

Avverkning och avkastning

Uttaget från skogen ska anpassas för att övriga värdens tillstånd inte ska få en negativ utveckling och på så sätt försämra möjligheterna att nå de långsiktiga målen.

När skogen blir äldre ökar rekreationsvärdet och därför ska höga slutåldrar eftersträvas. Avkastningen från skogen används till att främja upplevelsevärden, bevara samt utveckla naturvärden och för skogsvårdande åtgärder.

Skogsskötsel, skötselmetoder och zonering

Skogsskötselsystem är det sätt som skogen vårdas, skördas och föryngras. Luleå kommun använder sig av både trakthyggesbruk och blädningsbruk i sitt skogsbruk.

Hyggesfria metoder används idag i stor utsträckning och är ett viktigt komplement i skogsbruket. Att använda hyggesfria metoder är nödvändigt för att nå de långsiktiga målen för rekreation, friluftsliv och biologisk mångfald.


För att tydliggöra inriktning och underlätta måluppfyllnaden för skogsbruket används en zonering för att styra vilken skogsskötselmetod som är tillämplig/tillåten. Zonernas utbredning beskrivs i riktlinjerna för skogen och uppdateras vid behov.

Certifiering

Skogscertifiering är ett frivilligt åtagande. Det innebär att skogsbruket anpassas efter särskilda regler. Dessa regler handlar om hur skogsbruket bedrivs, vilken hänsyn till miljön som tas och villkoren för de som arbetar i skogsbruket.

En skogscertifiering är ett bidrag till det hållbara samhällsbygget. Skogsbruket på Luleå kommuns skogar skall vara certifierat med en certifieringsstandard.

Med utgångspunkt från skogspolicyn har dessa riktlinjer formulerats. Riktlinjerna ska ge vägledning och stöd för de beslut som dagligen ska fattas vid skötsel av skogen. Riktlinjerna ska också ge medborgarna en god insyn i hur skogen kommer att skötas.

Riktlinjerna gäller för Luleå kommuns hela markinnehav utanför detaljplanelagda områden.
En av skogsmarkens funktioner är att fungera som markreserv. Nya bostads- och verksamhetsområden behövs för att staden ska kunna växa. Översiktsplanen ger till viss del inriktningen för olika markområdens framtida utveckling.

All skog ska skötas enligt riktlinjerna fram till att exploatering sker. Innan eller i samband med att exploateringen sker inventeras området och det formuleras långsiktigt mål för naturmarken och den bostadsnära skogen. Beslut fattas också om vilka åtgärder som behöver utföras i området för att närma sig målbilden.

Försäljning av virke

Virke och ris från kommunskogen säljs till högstbjudande företag. En del av björken som avverkas går som ved till kommunens grillplatser/anläggningar.

Skogsenhetens ekonomi – Intäkter från skogsbruket

Skogsenhetens ekonomi är till stor del självbärande. Intäkterna används till att bevara och utveckla rekreationsvärden, naturvärden, kulturmiljövärden samt till skogsvårdsåtgärder.

Skogsinnehav och skogsbruksplan

Förväntningarna på en stor kommunal expansion gjorde att stora inköp av mark gjordes under 60- och 70 talet. Områden med jordbruksmark och skog förvärvades. På många av de inköpta fastigheterna har tidigare ett lågintensivt skogsbruk bedrivits med framför allt vedhuggning och plockhuggning och på andra har ett intensivt trakthyggesbruk bedrivits. Skogstillståndet visar på stor spridning i skötselintensitet.

Luleå kommuns skogsinnehav omfattar ca 6000 hektar produktiv skogsmark, 600 hektar är myrmark och 230 hektar är bergimpediment. Den största delen av kommunens skogar finns i direkt anslutning till Luleå tätort. Större skogsområden i kommunal ägo finns också i anslutning till Råneå, Rutvik och Antnäs med mera. En del skog finns också ute i skärgården. Större skogsskiften finns exempelvis på Sandön, Fjuksön och Hindersön.

En ny skogsvårdslag antogs 1994 av Sveriges riksdag. Den stora förändringen från tidigare skogsvårdslag var att denna jämställde miljömålet i skogen med produktionsmålet. Som en följd av detta lades också avvägningar gällande miljön till i skogsbruksplanerna. De gröna skogsbruksplanerna tog sin form. I praktiken gjordes detta genom att sätta ett tydligt mål för varje skogsavdelning.

Vid framtagande av en skogsbruksplan görs en omfattande kunskapsinhämtning. Skogen delas in i avdelningar som beskrivs utifrån historik, ålder, trädslag mm. För varje avdelning sätts också en målklass. Antingen sätts ett naturvårdsmål eller ett produktionsmål. Denna uppdelning gör det tydligt vilket det långsiktiga målet är för varje avdelning.

De fyra målklasserna som används är:

  • Produktion med generell naturhänsyn – PG
  • Produktion med förstärkt hänsyn. PF
  • Naturvårdsmål med skötsel – NS
  • Naturvårdsmål orört – NO

I Luleå kommuns skogar är cirka 60 % av arealen satt i målklass som innebär någon form av skogsbruk och cirka 40% av arealen har inritningen naturvård.

Skogens åldersspridning (figur) visar att för cirka 25–30 år sedan minskade föryngringstakten radikalt. Åldersklasserna från cirka 100 år ner till 30 år innehåller var och en cirka 7% av arealen för att i de yngre åldersklasserna minska till några få procent per tioårsperiod fram till idag. Åldersklassen 120 år och äldre innehåller nästan 35 % av arealen och det är naturligt att den största arealen av målklassen NO återfinns i den klassen.

Tillväxten på kommunens skog är cirka 3,5 m³skog per hektar och år. Det betyder att varje år växer volymen med cirka 20 000 m³skog. Den totala volymen på kommunens skogsmark uppgår till cirka 900 000 m³skog. Utslaget per hektar så blir det 147 m³skog/hektar.

Avverkningsnivån har under en längre tid legat på runt 6500 m³ om året vilket är cirka 30% av totala tillväxten på innehavet och cirka 50 % av tillväxten på den del där skogsbruk bedrivs. Den relativt sett låga uttagsnivån skall säkerställa att inte måluppfyllnaden för de långsiktiga målen försämras.

Kommunens skogsbruksplan ska ajourhållas årligen genom framskrivning och uppdatering av planerade samt utförda åtgärder. Ändringar i markanvändningen exempelvis genom exploatering ska också arbetas in i planen.

Ett antal naturreservat berör kommunens skogar. I de ovan redovisade arealerna och volymerna ingår dessa naturreservat. Alla reservat har egna föreskrifter som beskriver syfte, skötsel med mera.

Riktlinjerna gäller även i kommunala reservat där skötselplanen för aktuellt reservat inte i detalj reglerar hur skogen skall skötas. Ormberget-Hertsölandet är ett reservat där skogsbruk är tillåtet. Reservatets skötselplan reglerar på vilket sätt skogsbruk får bedrivas där. Bland annat ska hyggesstorleken begränsas och får inte överstiga 5 hektar inom reservatet. Befintliga naturvärden får inte skadas.

Dokumenterade naturvärden

Den blandade skogshistoriken har till stor del påverkat hur biologisk mångfald har bevarats och/eller utvecklats. Detta blir tydligt när en karta med identifierade naturvärden (figur) visar hur dessa till stor utsträckning följer de gamla fastighetsgränserna.

Utdrag ur skogsbruksplanen. Röda nyanser anger naturvårdsmål och gröna produktionsmål för respektive avdelning.Förstora bilden

Utdrag ur skogsbruksplanen. Röda nyanser anger naturvårdsmål och gröna produktionsmål för respektive avdelning.

Skog med inriktningen naturvård uppgår till cirka 40 % av arealen. Målklasserna NO, NS och PF har en naturvårdsareal på cirka 2 200 hektar. Avdelningar kan klassas med naturvårdsmål av olika anledningar. Antingen genom att naturvärdet redan är högt och av den anledningen skall bevaras eller av det skälet att det finns förutsättningar för att skapa/återskapa skog med högt naturvärde.

Det innebär att produktionsinriktat skogsbruk endast bedrivs där skogsstrukturen genom tidigare brukande saknar eller har mycket begränsade förutsättningar för naturvärden i någon avgörande grad. Arealen för bevarande av naturvärden är cirka 1600 hektar och andelen för återskapande av naturvärden är cirka 600 hektar.

Nyckelbiotopinventering

Skogsstyrelsen utförde i början av 90-talet nyckelbiotopsinventering på kommunens mark. Inventeringen kompletterades i början av 2000-talet vid framtagandet av den gröna skogsbruksplanen.

Naturvårdsande skötsel

Kommunen arbetar med naturvårdande skötsel för att bevara och utveckla befintliga naturvärden samt kända kulturmiljövärden. Brister i landskapet ska återkommande identifieras och åtgärder ska sättas in för att på lång sikt en bättre status för dessa brister ska erhållas. Särskilt prioriterat är att öka mängden död ved och andelen lövdominerade skogar.
De lövrika skogarna finns dokumenterade både i skogsbruksplanen och genom en särskild lövskogsinventering. Naturvårdande skötsel i form av ringbarkning samt genom att röja och gallra bort granar är viktiga åtgärder.

En stor andel av våtmarkerna på innehavet är påverkade av dikning. Återställning av dikade våtmarker ska utföras. En avvägning måste dock göras avseende den påverkan på naturmiljön åtgärden orsakar ställt mot naturvårdsnyttan.

Skogsskötselsystem och skötselmetoder

Trakthyggesbruket är det i Sverige dominerande skogsskötselsystemet. Trakthyggesbruk innebär att skogen föryngras avdelningsvis över en sammanhållen areal. I den uppväxande skogen utförs beståndsvårdande åtgärder som röjning och gallring. Skogsstyrelsens definition av ett hygge: ” Ett hygge är föryngringsavverkad skogsmark som är större än 0,25 hektar och där det finns en återväxtskyldighet.”

Blädningsbruk är skogsskötselsystemet för fullskiktad skog. I en fullskiktad skog finns träd i alla höjdklasser. I en fullskiktad skog finns färre stora träd än det finns små träd. Skogen sköts med åtgärden som kallas blädning och ser ungefär likadan ut hela tiden. Blädningsbruk fungerar bara med skuggfördragande trädslag. Detta innebär att metoden bara fungerar på granskog.

Vilket skogsskötselsystem och vilka skogsskötselmetoder som används avgörs utifrån varje enskilt bestånds givna förutsättningar. Både hyggesfria metoder och trakthyggesbrukets metoder används i kommunens skogsbruk. Skogsstruktur, artinnehåll samt det landskapsekologiska perspektivet ska vara vägledande. Markförhållanden andra beståndsfaktorer, skogshistorik, skogsproduktion och ekonomi påverkar också. En
sammanvägd bedömning gällande ekonomi, sociala värden och naturvärden är det som styr valet av system och metod i det enskilda fallet.

Det landskapsekologiska perspektivet samt landskapsbilden ska finnas med vid all planering.
I de äldre skogarna är upplevelsevärdet som högst. Lämpligheten varierar under den brukade skogens utveckling från hygge till gammal skog. Det högsta värdet nås när skogen nått slutavverkningsålder. För att förlänga tiden och också andelen skog med högt värde för rekreation och friluftsliv ska höga slutåldrar eftersträvas. Längre omloppstider gynnar också den biologiska mångfalden.

När skog brukas med hyggesfria metoder gynnas strukturer och arter som är anpassade till lång kontinuitet. Hyggesfria metoder har positiva effekter på den biologiska mångfalden. De gynnar också upplevelsevärden. Skogskänslan blir kvar. Särskild vaksamhet vid utförandet krävs för att inte urholka naturvärden genom att träd med högt naturvärde plockas ut. Det är viktigt att naturhänsynen är genomtänkt vid alla ingrepp.

Skogsstyrelsens definition för hyggesfritt skogsbruk lyder: ”Hyggesfritt skogsbruk på skogsmark med produktionsmål innebär att skogen sköts så att marken alltid är trädbevuxen utan att det uppstår några större kalhuggna ytor”

Stormfällningar och toppbruten skog av större omfattning/mängd skall åtgärdas, men enstaka stormfällda eller toppbrutna träd ska där det är lämpligt lämnas kvar i skogen för att öka mängden död ved.

Mark/rotskador ska undvikas i första hand genom god planering samt vid behov avverkning på väl tjälad mark. Om körskador ändå uppkommer ska de åtgärdas/återställas så snart det är möjligt med hänsyn till omständigheterna.

Kulturmiljöer ska bevaras och där det är lämpligt göras mer tillgängliga och synliga. Vid åtgärdsplanering ska kulturlämningar märkas ut både i fält och på planeringskartor.

Kommunikation

Det är viktigt med kommunikation i samband med åtgärder i skogsbruket. Med bra kommunikation skapas förståelse och intresse för skogen och skogsbruket. Val av kommunikationsaktiviteter görs i samband av planering av åtgärder. I den bostadsnära skogen såväl som i rekreationsskogen är det särskilt viktigt att ha en hög ambition gällande kommunikation.

Föryngringsavverkning
Vid föryngringsavverkning är det av största vikt att beakta läget i landskapet. Vid planering av åtgärder ska hänsyn tas till rekreationsvärden i anslutning till området. Anpassning av åtgärder görs och hänsyn planeras för att minimera påverkan på dessa värden.

Hyggesstorleken på kommunens skogsmark ska begränsas. Att göra anpassningar till topografin i aktuellt område är viktigt där så är möjligt. Ståndortsanpassning ska alltid göras. Naturlig föryngring används när så är lämpligt. Föryngring av skog intill nyligen åtgärdat område undviks fram till att föryngringen säkerställd och ny skog etablerats. Ett riktmärke för säkerställd etablering kan vara att skogen har nått två meters höjd.
Planering för detaljhänsyn görs alltid. Detaljhänsynen utgår från de faktiska egenskaperna i aktuellt område, men planeringen ska också se till de brister som finns i landskapet. Viktiga exempel på sådana brister är mängden död ved och andelen lövträd.

Markberedning
Markberedning är ibland en nödvändig åtgärd för att åstadkomma en godkänd föryngring. Markberedning ska alltid utföras på så skonsamt sätt som är möjligt med hänsyn till omständigheterna. Markberedning ska undvikas i anslutning till områden med höga rekreationsvärden. I dessa fall bör en alternativ skogsbruksmetod väljas.

Plantering
Om förutsättningarna för naturlig föryngring är osäkra/otillräckliga är plantering alternativet. Plantering får inte ske inom impediment. Endast inhemska trädslag får användas.

Röjning
Röjningen ska gynna en variation inom beståndet och ge möjlighet att bevara en handlingsfrihet inför kommande skötselåtgärder. Naturhänsyn skall detaljplaneras. Riktmärke att minst 10 % löv skall finnas efter utförd åtgärd

Underröjning
Underröjning utförs endast när det märkbart skulle påverka resultatet av den planerade avverkningen. Inför gallring röjs endast hindrande stammar bort. Inför föryngringsavverkning röjs hindrande stammar samt undervegetation som påtagligt skulle försvåra etablering av ett nytt bestånd.

Gallring
Gallring genomförs maskinellt om inte markförhållanden eller andra omständigheter kräver en motormanuell insats. Naturhänsyn skall detaljplaneras.

I det hyggesfria skogsbruket görs inga kalhyggen. Skötselmetoderna skärmställning, fröträdsställning och luckhuggning kan dock användas för att åstadkomma en naturlig föryngring.

Blädning
Skiktningen ska behållas i beståndet. Det är viktigt att hela tiden ha ett stort virkesförråd, inte skapa luckor och inte göra nya stickvägar utan nyttja samma stickvägar vid de återkommande åtgärderna.

Miljöhänsyn på detaljnivå planeras innan åtgärd. Naturvärdesträd måste märkas för att inte riskera att bli avverkade. Frihuggning av naturvärdesträd/potentiella utförs där så är lämpligt.

Luckhuggning
Vid luckhuggning tas små luckor upp i beståndet. Tanken är att skogen ska föryngra sig i luckorna. Luckorna får vara högst 0,25 hektar stora för att metoden ska kunna klassa in som en hyggesfri metod enligt Skogsstyrelsens definition. Storleken på luckorna anpassas efter hur skogen ser ut. För att föryngra ett bestånd med luckhuggning behövs 3-4 huggningar under en period på 20-30 år för att åtgärda hela avdelningen.

Överhållen skärm
Tallen kräver ljus vid etableringen. Det gör det svårare med hyggesfria metoder. Genom att använda sig av en skärm som behålls längre tid och som är tätare än en fröträdsställning kan skogskänslan behållas under föryngringsfasen. När föryngringen kommit i gång kan skärmen glesas ut. En hel del av skärmträden får växa in i det nya beståndet.

Zonering
För att förstärka och tydliggöra inriktningen för olika delar av skogsmarken samt underlätta måluppfyllanden för skogsbruket används en zonering av utvalda områden. Zonerna styr vilken skogsbruksmetod som kan användas. Zoneringen ger också vägledning för hur kommunikationen inför åtgärder ska genomföras.

Skogen inom zonen är viktig för de närboende. Stora förändringar kan upplevas starkt negativa. Skogen sköts med hyggesfria metoder.

Viktigt med kommunikation via genomtänkta kanaler vid planerade åtgärder. De sociala värdena ska huvudsakligen vara styrande för skötseln, i kombination med naturvärden där så är möjligt.

Skogen i anslutning till anläggningar för rekreation och friluftsliv. Skötseln inriktas mot att gynna upplevelsevärden. Skötseln anpassas också till användandet av varje enskilt område och dess egenskaper.

Förutom upplevelsevärdet ska också trygghet och säkerhet prioriteras. Skötseln av skogen skall inte försvåra skötsel av anläggningar. Hyggesfritt skogsbruk i normalfallet. Markberedning ska undvikas. Viktigt med kommunikation via genomtänkta kanaler vid planerade åtgärder.

Zon Antnäs

Zon Hertsöträsk

Zon Luleå tätort

Zon Niemisel

Zon Råneå

Sidan uppdaterades den 13 april 2023