Kommunen har ansvar för namnsättning på gator, vägar, allmänna platser, kvarter och stadsdelar. Kommunen ansvarar också för att sätta ut adresser samt att adressinformationen registreras och meddelas till Skatteverket, Posten, Polisen och Räddningstjänsten.
Namn och adressättning berör många. Adresserna är viktiga för att vi ska hitta i kommunen, de är också ett underlag för folkbokföringen.
Namnberedningskommittén tar fram förslag om nya gatunamn och därefter fastställer Stadsbyggnadsnämnden det nya namnet. När en ny gata har fått sitt namn är det stadsbyggnadsförvaltningen som sätter adressnummer längs gatan. I samband med att ett adressnummer sätts, läggs dess koordinater in i adressregistret och på adresskartan.
Först när en adress är satt kan folkbokföring ske. Det är därför viktigt att så tidigt som möjligt sätta adress på nya byggnader.Alla byggnadsentréer där det bor människor eller där det bedrivs verksamhet ska ha en unik adress. En byggnad kan ha flera adresser, eftersom det ska finnas en adress för varje entré. Entréer för verksamheter, kontor, leverans och personalingång adressätts också.
När adressen ändrats för en byggnad meddelas alltid fastighetsägaren. Fastighetsägaren är sedan skyldig att informera eventuella hyresgäster om att de har fått ny adress. Aktuella och korrekta adresser ger stor samhällsnytta, kontakta därför Luleå Kommun, Stadsbyggnadsförvaltningen varje gång ny adress krävs. För att underlätta för alla bör adressnumret skyltas upp på huset eller vid infartsvägen. Det är fastighetsägaren som ansvarar för skyltning. Skyltning av väg och ortnamn ansvarar väghållaren för.
Varje entré skall ha en unik adress för att räddningstjänst, taxi, färdtjänst, leveransbilar med flera ska kunna hitta rätt. Inom Luleå har på vissa ställen flera olika verksamheter samma adress, vilket naturligtvis medför problem. Stadsbyggnadsförvaltningen ser därför över verksamhetsadresserna inom Luleå.
Vid adressättning tillämpas huvudregeln att husen på vänstra sidan av en gata skall ha udda nummer och att husen på den högra sidan av gatan skall ha jämna nummer. Vänster och höger räknas då i färdriktningen från gatans början. I vissa fall frångås principen om ”strikt” löpande numrering och i vissa fall används särskilda nummerserier för olika infarter till kvarter, t ex 100 – 199 för första infarten, 200 – 299 för den andra etc.
Littera, dvs. A, B, C efter adressnumret, används ofta när det gäller flerfamiljshus men undviks på landsbygden och i villakvarter. Littera används ofta vid förtätning så att befintliga adresser inte behöver ändras. I stadskärnan numrerar man från söder mot norr och från väster mot öster. För övriga områden har man oftast numrerat gatorna i riktning från centrum och utåt. ”Hörntomter” får nummer efter båda gatorna, men när tomten bebyggs kommer dock endast den adress som används att lagras i fastighetsdatasystemet.
Enligt lag skall varje entré få en av kommunen fastställd belägenhetsadress. Med belägenhetsadress menas en adress som entydigt anger läget för en bestämd plats. Lagen är tillkommen i samband med upprättandet av ett nationellt lägenhetsregister som ersätter de tidigare genomförda folk- och bostadsräkningarna.
En fullständig belägenhetsadress ska vara unik och bestå av namnen på:
- kommunen
- adressområdet(gatan, vägen eller byn)
- adressplatsen
(numret med eventuella bokstäver)
Inom fritidshusområden och på öar finns ofta inget vägnamn att orientera sig efter och då måste belägenhetsadresserna baseras på andra grunder. Eftersom förutsättningarna är olika på olika öar, blir också adressgrunderna olika. I regel blir belägenhetsadressen öns namn och siffrorna i fastighetens nummer, öns namn och en geografiskt löpande numrering eller öns namn och en redan existerande numrering.
I första hand sätts adressen med en kombination av önamnet och fastighetens nummer. Till exempel får fastigheten Antnäs 2:32 på Granön adressen Granön 232. Detta gäller i huvudsak öar med avstyckade tomter.
På några öar fungerar dock inte denna princip. Det är där det finns några avstyckade tomter och några få stora fastigheter (hemman) som kan ha flera gårdar och arrendestugor inom sina gränser. För att inte flera byggnader där ska få samma adress, sätts en löpande numrering liknande den i tätbebyggt område. En tänkt skiljelinje utgår från den nordvästra spetsen (eller annan lämplig avdelare i nordväst). Husen på norra sidan får udda nummer: 1, 3, 5, 7 osv och husen på södra sidan får jämna: 2, 4, 6, 8...
Numreringen börjar vid skiljelinjen vid spetsen och går löpande längs stränderna. Där det inte är några stugor görs luckor i numreringen. Om man i framtiden bygger nya stugor blir det då lätt att fylla in med nya adresser som smidigt faller in i ordningen. På så sätt kan man förstå att Långön 70, 72 och 74 är nära grannar på sydsidan, medan Långön 90 ligger på samma sida en bit därifrån och att det skulle rymmas flera nybyggnationer där emellan.
Slutligen finns på ytterligare några öar redan en intern numrering. I dessa fall finns det en markägare och många arrenderade stugor, exempelvis Småskär och Brändöskär. Här följs den invanda numreringen för enkelhetens skull.
Sandön utgör ett undantag från reglerna. På grund av det stora antalet stugor där har ön delats in i 14 namnområden: Svartösundet, Sandögårdarna, Bockholmen, Björnöhällan, Klubbviken, Söriviken, Killingholmen, Sandöörarna, Avarevet, Skagsudden, Finsandlåudden, Tjuvholmen, Sandöviken och Sandöbackarna. Dessa har inom sig löpande numrering, udda nummer på nordöstra sidan och jämna på sydvästra, med luckor för obebyggd mark.
