Gå till innehållet

Bekämpa invasiva växter

Invasiva växter är växter som kommer från en annan del av världen och hotar att konkurrera ut vår egen växtlighet. I norrbotten är det framför allt fyra arter som pekas ut. Det är Jätteloka, Tromsöloka,Jättebalsamin och smal vattenpest.

Gemensamt ansvar

Alla som äger en fastighet har ett ansvar och en skyldighet att hindra spridningen av de invasiva främmande arterna. Har du någon av arterna på din mark är du skyldig att ta bort dem på ett sådant sätt att de inte kan spridas vidare.

Rapportera om du ser någon invasiv växt

Det är Länsstyrelsen som har ett samordnande ansvar i länet. Kunskap om var de invasiva arterna finns är grunden för arbetet med att bekämpa dem. Det är därför mycket viktigt att fynd rapporteras in.

Rapportera till Artfakta Länk till annan webbplats.

Släng växtdelarna på ÅVC

De växtdelar du klipper av eller gräver upp ska stoppas i plastsäckar som försluts ordentligt. De ska därefter läggas i de kärl som LUMIRE har uppställda på återvinningscentralerna från början på maj.

Det är viktigt att inte frakta och slänga invasiva arter utan att ha förslutit säcken ordentligt. Frön och växtdelar kan annars lätt spridas.

I Luleå kommun finns ÅVC -återvinningscentraler i Luleå centrum (Risslan), Sunderbyn, Råneå och Antnäs.

Läs mer på LUMIRES hemsida Länk till annan webbplats.

Grundläggande växtbeskrivningar

Jätteloka härstammar från Kaukasus i sydvästra Asien. Idag är arten väl spridd i större delen Väst-, Central- och Östeuropa norr om medelhavsområdet. Den har främst spridits från trädgårdar och parker, där arten odlats som prydnadsväxt.

Beskrivning

Jättelokan känns igen på att den kan bli väldigt stor. Den kan nå en höjd på 5 meter och få en stam som är hela 10 centimeter tjock med stora blad. Bladflikarna är långsmala och vasst spetsiga med dubbelsågade, spetsiga tänder. Vid basen finns 1-2 fria småbladsflikar.

Stammen är ofta rödflammig längst ned men övergår i grönt och har normalt bara en stam.

Jättelokan är flockblommig med vita blommor i en ganska plan blomställning. Små exemplar kan förväxlas med flera inhemska arter, till exempel Kvanne och Hundkex. Kvanne har rundare blomställningar och är mer grön i nyansen. Hundkex är relativt små och växer ofta i stora bestånd längs våra vägar.

Jättelokans doft är bitter och saften från växten är fototoxisk. Det innebär att hud som kommit i kontakt med saften och utsätts för solljus eller ultraviolett ljus blir röd och kliande. Inom två dygn bildas blåsor som ger lila eller svarta ärr. I ovanliga fall kan de bli kvar i många år. För en del kan det krävas sjukhusvård.

Bekämpning

Ett sätt att bekämpa Jättelokan är att klippa ner den. Under första året bygger den upp en kraftig rotstam och börjar inte blomma förrän under år två. Efter blomningen bildas fröställningar och det gäller att se till att inga frön får möjlighet att gro. Oftast krävs det uppföljning under flera år då frön kan gro efter så lång tid som sju år i marken.

Det går även att bekämpa den genom att gräva bort alla plantor som dyker upp. Växtplatsen bör bevakas under några år för att se till att inte frön tillåts gro.

Växtdelar och jord som grävs bort ska lämnas in i väl tillslutna sopsäckar i avsedd container på återvinningscentralen.

Läs mer om Jätteloka på Artfakta Länk till annan webbplats.

Jättelokans blommor

Tromsölokan härstammar trots namnet från Iran och angränsande delar av Turkiet och Irak. Den har spridit sig från trädgårdar där den odlats som prydnadsväxt.

Beskrivning

Tromsöloka är en mycket stor och vitblommig växt som kan bli drygt 4 meter hög.

Den förväxlas ofta med Jättelokan men skiljer sig då blommorna är välvda och kan blomma flera gånger. Den är perenn och kan föröka sig via rötter och inte enbart med frön.

Tromsölokan och Jättelokan går även att särskilja på bladen. Tromsölokans bladflikar har breda, brett spetsade lober som är enkelsågade med trubbiga tänder medan Jättelokans lober är långsmala och vasst spetsiga med dubbelsågade, spetsiga tänder. Tromsölokans blad har normalt 2-4 par fria småbladsflikar medan jättelokans har 1-2 par.

Hos Tromsölokan är stammen längst ned rödlila och inte fläckig. Den kan också ha flera stammar.

Doften hos Tromsölokan påminner om anis och växtsaften är som hos Jättelokan fototoxisk. Det innebär att hud som kommit i kontakt med saften och utsätts för solljus eller ultraviolett ljus blir röd och kliande. Inom två dygn bildas blåsor som ger lila eller svarta ärr. I ovanliga fall kan de bli kvar i många år. För en del kan det krävas sjukhusvård.

Läs mer om Tromsöloka på Artfakta Länk till annan webbplats.

Bekämpning

För att bekämpa Tromsölokan bör du gräva bort den då den kan föröka sig både med rotdelar och frön.

Tromsöloka kan avge substanser i marken som är giftiga för andra växter, vilket försvårar för växter att komma tillbaka även när tromsölokan tagits bort.

Växtdelar och jord som grävs bort ska lämnas in till avsedd container på återvinningscentralen i väl förslutna sopsäckar.

Jättebalsamin härstammar från västra Himalaya och sprider sig från trädgårdar där den odlas som prydnadsväxt.

Beskrivning

Jättebalsamin kan bli upp till 3 meter hög och är ettårig. Den rödaktiga stjälken är kal med långa, lansettliknande blad och sitter mot varandre eller treställda. Bladkanten är sågad och tandad. Vid bladfästet sitter ett par små knölar.

Blommorna sitter i knippen med 2-14 blommor i stjälkens övre del. De är 3-4 centimeter långa och rosa till purpurröda. Blommorna har en tydlig över och underläpp och en hängande sporre undertill. Fröna bildas i långa, smala och kala sprickkapslar med upp till 16 frön per kapsel. Vid soligt och varmt väder spricker kapslarna och fröna sprätter iväg med en knäpp.

Jättebalsaminens rotsystem är ytligt och utbrett.

Bekämpning

Spridning av Jättebalsaminen kan stoppas genom att man kapar växten innan den blommar och sätter frö. Det gäller att se till att alla frökapslar tas om hand eftersom de kan eftermogna och på så sätt sprida växten.

Samma område bör besökas senare under växtsäsongen och även följande år för att ta bort växter som har grott från frön i marken.

Växtdelar och jord som grävs bort ska lämnas in till avsedd container på återvinningscentralen i väl förslutna sopsäckar.

Läs mer om Jättebalsamin på Artfakta Länk till annan webbplats.

Jättebalsaminens blommor

Arten härstammar från tempererade delar av Nordamerika. Den har sålts som akvarie- och dammväxt och tros ha spridit sig då man tömt ut vatten i sjöar/vattendrag eller från trädgårdsdammar.

Beskrivning
Smal vattenpest är en perenn vattenväxt med tätt kransställda och finsågade blekgröna blad, tre per krans. Bladen är vanligen 0,7–1,5 mm breda och 6–13 mm långa. Den kan bli upp till mer än en meter lång med förgrenad stjälk.

Arten blommar i juli–september med vita–ljuslila blommor som är cirka 4 mm breda. Blommorna växer från bladvecken på långa skaft som når ovanför vattenytan.

Bekämpning
Det finns ännu ingen rekommendation hur smal vattenpest ska bekämpas. Men det är viktigt att fynd rapporteras in för att följa utbredningen.

Den sprider sig lätt vid sönderdelning och bör hanteras varsamt. Undvik att skära eller dra i den. Upptäcks den till exempel vid en båthamn bör man kontakta Länsstyrelsen för handledning.

Läs mer om smal vattenpest på Artfakta Länk till annan webbplats.

Bild på smal vattenpest.

Uppstickare att hålla ögonen på

Slideväxter, Rönnspirea, Vresros, Kanadensiskt Gullris och Blomsterlupin

Det finns några arter som föreslås till en nationell lista av invasiva arter som bör bekämpas. De främsta som är aktuella för norra Sverige är Slideväxter, Rönnspirea, Vresros, Kanadensiskt Gullris och Blomsterlupin.

I och med ett allt varmare klimat har de börjat få bättre villkor och breder ut sig med ibland förödande konsekvenser. Slideväxterna är otroligt svåra att bli av med när de har etablerat sig. De kan förstöra husgrunder och rörsystem. Rönnspirea och Vresros kan skapa ogenomträngliga snår som är väldigt svåra att få bort.

Det kanadensiska gullriset får snabbt fäste när det blir varmare och tar över ängsmarker.

Blomsterlupinen tar över våra vägrenar och strandkanter. Då de är kvävebindnade gödslar de jorden så att våra inhemska ängsväxter inte längre har en chans.

EU-förordning styr

För att skydda vår miljö och våra växter från invasiva arter finns sedan 2015 en EU-förordning om hur vi ska hantera införsel och spridning av dessa arter. I norrbotten är det framför allt Jätteloka, Tromsöloka,Jättebalsamin och smal vattenpest som är ett problem.

Enligt EU-förordningen är det förbjudet att importera, sälja, odla, transportera, använda, byta eller släppa ut i naturen någon av de arter som finns upptagna på EU-förteckningen över invasiva främmande arter. Det är inte heller tillåtet att låta dessa arter växa eller reproducera sig. Totalt finns 36 växtarter upptagna i EU-förordningen. Den senaste uppdateringen gjordes den 25 juli 2019.

Sidan uppdaterades den 15 april 2024

Till toppen