Gunflickorna och andra gymnaster

Gymnastik har en lång historia i Luleå som en av stadens mest populära sporter. I mer än 150 år har Luleborna hållit kroppen i trim. Några av de skickligaste var Gunflickorna som till och med fick norrmännen i extas på 1950-talet.

De första bilderna av människor som ägnar sig åt gymnastik i Luleå är från början av 1900-talet. Bilderna visar gymnastiska övningar i grupp med koordinerade, strama rörelser där alla gör samma sak exakt samtidigt. Allt under överinseende av en extremt rakryggad instruktör. Armar uppåt sträck! Magen in, bröstet ut!

Gymnastiksal med flickor som sträcker på armarna och böjer på benen.

Gymnastiklektion för elever från Flickskolan i Luleå under ledning av löjtnant Albin Lindén, omkring 1920. Flickskolan hade ingen egen gymnastiksal utan höll till i läroverkets lokal. Albin Lindén var gymnastikdirektör på Flickskolan 1919–1922. Foto: Okänd.

Gymnastiksal med knästående pojkar som sträcker ut armen åt sidan.

Övningar för ”en allsidigt stark kropp” vid Luleå Högre Allmänna läroverk 1927. Till vänster står gymnastikdirektören Herbert Krook (1894–1965). Han blev löjtnant i reserven 1924 och samma år anställdes han vid läroverket i Luleå. Foto: Okänd.

Det ser militärt ut. Och det var det i viss mån också. Gymnastik, eller fysisk fostran som det också kallades, hade länge en stark koppling till det militära. Men gymnastiken hörde även skolan till. För de flesta var det en aktivitet som hörde till skoldagen.

Luleås första gymnastiklärare anlitades av elementarläroverket 1859. Det var löjtnant August Norén vid Norrbottens fältjägarkår. Samma år köpte läroverket även in gymnastikredskap och det fanns en särskild gymnastiksal. Samtliga elever hade en timme gymnastik fyra dagar i veckan.

Att yrkesmilitärer fungerade som gymnastiklärare vid skolorna var det vanliga långt in på 1900-talet. Vid elementarläroverket hade gymnastikövningar och militära övningar stort utrymme under senare hälften av 1800-talet och fram till 1917. Pojkarna fick förutom vanlig gymnastik ägna sig åt sådant som exercis, målskjutning och fäktning.

På Flickskolan läsåret 1879–1880 hade man gymnastik två gånger i veckan. Gymnastiken bestod av ”fristående gymnastik, marschöfningar och vändningar”. Det var viktigt att öva upp en god hållning så att man kunde stå rak i ryggen när man svarade på lärarens frågor. 1913 hade flickorna gymnastik tre gånger i veckan. Lektionerna var 25–30 minuter och innehöll fristående övningar och redskapsgymnastik, fria och bundna hopp samt gångövningar. Ibland byttes övningarna ut mot lekar.

Gymnastiksal med flickor som står på golvet och böjer kroppen åt sidan.

Pågående lektion i gymnastik för flickor i Läroverkets gymnastiksal. Foto: Okänd.

Småpojkar i gymnastiksal stående bredbent med händerna i sidorna.

Pojkar från Folkskoleseminariet gymnastiserar i Östra Folkskolans gymnastiksal under seminarielärare Carl Bruno Åhrströms ledarskap. Omkring 1910. Foto: Okänd.

Vy över gymnastiksal med skolpojkar som gör gymnastikövningar.

Läroverkets gymnastiksal hade stora fönster, rep, ringar och ribbstolar längs väggarna. Per Henrik Ling, ”den svenska gymnastikens fader” uppfann ribbstolen och hans son Hjalmar vidareutvecklade den. Foto: Henny Tegström.

Äldre trähus med stora fönster i övre delen.

Gymnastiksalen vid läroverket i kvarteret Lärkan stod klar 1888. Byggnaden revs 1945. Foto: Okänd.

Ling-gymnastik

I folkskolan tog man det lugnare. ”Wid gymnastiska öfningar må tillses, att blygsamheten icke såras och att barnens helsa genom oförsigtighet eller öfwerdåd icke skadas”, stod det i reglementet. Gymnastik fanns med i den första folkskolestadgan 1842 men intresset för skolgymnastiken var svalt under flera årtionden. Först mot slutet av 1800-talet började man se det som mer viktigt att skoleleverna fick röra på sig eftersom man tänkte att det skulle göra dem mer friska och harmoniska. I skolor i Nederluleå hade man på 1870-talet marscher omkring bänkarna och armböjningar och armsträckningar. Den första gymnastiksalen byggdes inte förrän 1929 i Sundom. Innan dess gymnastiserade man i klassrum eller kapprum.

Gymnastiken var länge inspirerad av Per Henrik Ling, ”den svenska gymnastikens fader”. Han arbetade i början av 1800-talet fram program med kroppsövningar som enligt ett strikt schema skulle följas till punkt och pricka. På det sättet skulle kroppen kunna uppnå maximal smidighet och styrka. Det var enkla rörelser som alla skulle kunna vara med på. Meningen var att det skulle vara en gymnastik för hela folket.

Grupp unga kvinnor i gymnastikkläder med bollar och redskap.

Gymnastikkurs i Luleå sommaren 1920. Kvinnorna har bollar och andra redskap. Några av dem håller upp ett häfte med titeln ”Fysisk fostran”. Foto: Okänd.

Grupp manliga gymnaster i vita gymnastikkläder.

En manlig gymnastikgrupp. Foto: Okänd.

Gymnastikföreningar

Först några decennier in på 1900-talet blev det vanligt med gymnastik i regi av föreningar. En gymnastik- och atletklubb fanns redan på 1890-talet och Luleå gymnastikförening bildades första gången 1907. Efter att ha legat nere några år startade föreningen om på nytt 1924 under ledning av kapten Herbert Krook.

Föreningen utvecklades till att bli en av de största gymnastikföreningarna i landet. Föreningen hade både tävlingsgymnastik och motionsgympa på programmet, för kvinnor och män, för unga och gamla. Det fanns även en särskild husmodersavdelning. Föreningens motto var ”Gymnastik åt alla”. Ett mål med verksamheten var att ge ”folkspänst”.

Intresset att delta var stort. Vintern 1942 var antalet kvinnliga deltagare rekordartat, över 80 anmälda, kunde man läsa i Norrbottens-Kuriren. ”Överallt är det fullt hus och friska tag och glädjen i taket.”

När staden växte bildades också nya föreningar, Skurholmens gymnastikförening (1943) och Gymnastikklubben Stjärnan (1960). 1969 slog sig de tre föreningarna ihop och bildade Lulegymnasterna som firade sitt 50-årsjubileum hösten 2019.

Sju kvinnliga gymnaster framför skogstjärn.
Tre kvinnliga gymnaster framför skogstjärn.
Kvinnliga gymnaster vid skogstjärn.
Sju kvinnliga gymnaster i vita linnen och shorts.

Gunflickorna vid Trolltjärn, Bergnäset, 1952. Från vänster syns Maj-Britt Sandberg, Gun Johansson, Karin Sundin, Birgitta Åkerström, Gerd Johansson, Mary Envall och Britt-Louise Larsson. Foto: Rune Espling.

Gunflickorna

I Luleå gymnastikförening fanns en grupp med särskilt ambitiösa gymnaster som kallades Gunflickorna. De framträdde första gången i maj 1946 och blev beundrade i Luleå för sina uppvisningar där de med säkerhet och elegans gjorde avancerade gymnastiska övningar. Deras rörelser var graciösa och smidiga, något helt annat än den militäriska och stela gymnastiken från förr. De använde sig även av bollar och andra redskap, vilket var en nymodighet.

Ung kvinnlig gymnast i spagat på grusplan.

Ella Pettersson, en av Gunflickorna, i spagat på Seminariets grusplan. Hon blev länssegrare i damgymnastik 1948 och 1950. Foto: Okänd.

Kvinnliga gymnaster med bakåtböjda kroppar stående på grusplan utomhus.

Gunflickorna övar på Seminariets grusplan. Till höger ledaren Gun Johansson. Foto: Okänd.

Gruppbild av gymnastikflickor.

Gunflickorna 1946. Övre raden från vänster: Mary Envall, Solveig, Barbro Jakobsson, Gerd Johansson, Gun Eriksson och Eva Sundberg. Nedre raden från vänster: Siv Åsén, Ella Pettersson, Maj-Britt Sandberg, Gun Johansson, Barbro Munkhammar, okänd, Barbro Gildon. Foto: Okänd.

”Vad som framför allt imponerar hos flickorna är den oräddhet och friskhet varmed de utför sina många gånger våghalsiga rörelser på bom och matta och detta kombinerat med deras naturliga mjukhet och eleganta grace gör att det hela blir ett stilrent och fascinerande skådespel.” skrev Norrbottens-Kuriren.

Namnet ”Gunflickorna” anspelade på Sofiaflickorna, en gymnastiktrupp från Stockholm som gjorde succé på Berlinolympiaden 1936 och som sedan turnerade runt om i världen och även hade besökt Luleå. En annan känd svensk gymnastikgrupp vid den här tiden var Idlaflickorna.

Gunflickorna bestod av runt ett dussin unga flickor. Gruppen hade namn efter sin ledare – Gun Johansson. Gun, född 1927, var en av länets bästa gymnaster, distriktsmästarinna 1946, men också en god ledare. Hon var bara 18 år när hon startade sin grupp medan flickorna var i de yngsta tonåren. Guns syster Gerd ledde en grupp för något yngre flickor och de kallades förstås – Gerdflickorna.

Förutom i Luleå och runtom i länet gjorde Gunflickorna uppvisningar i Tromsö i Norge och även i Finland. Ofta kunde man läsa i tidningarna att de tog publiken med storm men i Tromsö var åskådarna till och med ”i extas” skrev en norsk tidning: "Gun-flickorna fra Luleå overgikk langt sitt rykte och satte publikum flera ganger rent i ekstase...".

Gunflickorna upphörde som grupp i mitten av 1950-talet när flera av flickorna började bilda familj. Även Gun Johansson gifte sig och arbetade i många år på lantmäteriets fastighetsregister i Luleå. Hon avled våren 2020 vid 92 års ålder.

Kvinnlig gymnast i akrobatisk pose med ett ben rakt upp.

Fler gymnastikbilder hittar du i Luleå kommuns historiska bildarkiv Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.. Skriv ordet "gymnastik" i rutan "Bildbeskrivning, klicka sedan på Sök.

Sidan uppdaterades den 19 augusti 2022