"Luleå sjöstad"

På segelfartygens tid kunde av naturliga skäl inga turlistor användas eftersom fartygen var beroende av gynnsamma vindar. På midsommardagen 1837 anlände det första ångdrivna fartyget till Luleå och det blev inledningen på ett nytt tidevarv — fartyg som gick efter tidtabell!

Med ångdriften blev det möjligt att planera resor på ett helt annat sätt. Visserligen var det glest mellan resorna från början men det utvecklades över tiden. På liknande sätt utvecklades den lokala trafiken. Redan 1860 gjordes första försöket med ångbåtstrafik mellan lokala bryggor och den trafiken nådde sin höjdpunkt omkring sekelskiftet 1900. Då fanns båttrafik bl a till och från Karlsvik, Svartöstaden, Notviken och Altappen.

Passagerarbåt intill brygga. Framför och på båten står kvinnor i långa klänningar.Förstora bilden

Passagerare vid hjulångaren Haparanda omkring år 1900. Foto: Okänd

Hjulångaren Haparanda stannar till vid Norra Hamn. Haparanda byggdes vid Bergsunds mekaniska verkstad i Stockholm 1893 och levererades till Bottniska Ångfartygs AB i Haparanda. Hon gick på rutten Luleå — Haparanda och var Sveriges sista hjulångare innan hon såldes till Finland 1936.

Vattnet transportled både sommar och vinter

Närheten till vatten har haft stor betydelse för utveckling av olika entreprenörer. Vattnet i sig är en möjlig transportled, både sommar och vinter. Transporterna skapar också indirekt olika arbetstillfällen; bl a omlastningar, reparationer och vinterförvaring av båtar.

Två män sågar upp sjöis med stora sågar.Förstora bilden

Anställda vid Norrbottens Bryggeri sågar upp is, mars 1945. Foto:Carl Josefsson

Anställda vid Norrbottens Bryggeri sågar upp is för bryggeriets verksamhet. Före etableringen av kylskåp användes stora mängder is för att kyla ned varor under sommarhalvåret. Isen fanns som en lätt tillgänglig naturtillgång. Handelsmän hade isolerade uthus för varor och hos privatpersoner fanns det isskåp. Isen skördades på vårvintern och lades in i sågspån för att hålla under sommaren. Vakarna markerades med ruskor för att ingen av misstag skulle falla i vattnet.

Halvön 1932

Flygbild över Luleå stad.Förstora bilden

Flygbild över halvön år1932. Foto: Okänd

Denna tidiga flygbild visar nästan hela halvön, till vänster saknas yttersta delen av Gültzauudden, som är centrala Luleå. I förgrunden syns Lule älv.

Besök vattenvägen

Under årens lopp har Luleå haft olika besök som kommit vattenvägen. Flottbesök vara vanliga under första och andra världskriget. Ett av de mer ovanliga var när svenska ubåtar lade till vid Norra hamn, strax innan andra världskringet bröt ut. Vintern 1921 hade Luleå besök av fyra flygmaskiner, som förvisso anlände via luften men använde den frusna isen som landningsbana. I slutet av 1920-talet anlände kapten Albin Ahrenberg med ett pontonplan och lade till vid Pontuskajen och gjorde där passageraruppstigningar.

Ubåtar vid kaj i Luleå. Folk tittar på.Förstora bilden

Ubåtarna Sjöbjörnen, Sjölejonet och Gripen i Luleå 25 augusti 1939. Foto:Helmer Widlund

Ubåtarna Sjöbjörnen, Sjölejonet och Gripen från andra undervattensdivisionen, under ledning av kapten Lorentz Gyllenhof, har anlänt till Luleå och lagt till i Norra hamn. Ubåtarna skulle sammanstråla med torpedkryssarna Jacob Bagge och Örnen samt vedettbåtarna Vega, Vesta, Argo och Altair för en övning i Bottenviken. Men redan dagen efter blev ubåtarna beordrade att lämna Luleå och fartygen kom aldrig - det var oroligt i världen och andra världskriget var nära förestående.

Isformationer på fartyg.Förstora bilden

M/S Grauten från Slite har blivit nedisad, december 1962. Foto: Okänd

Den första isbrytaren anlände till Luleå 1926. Det innebar att fartygssäsongen kunde förlängas men även en farligare tillvaro för fartyg som var ute i dåligt väder. Här har M/S Grauten från Slite blivit nedisad under resan från Helsingfors. Från 1970 har Luleå sjöfart året runt.

Vattentävlingar

Vatten skapar möjligheter för vattentävlingar. Det mest uppenbara är kanske segling och simning men det finns även exempel på simhoppstävlingar och vattenpolo i Luleå. På vintern anordnades travtävlingar på isen och landningsplatsen för hoppbacken på Gültzauudden var på älven.

Travtävling på is.Förstora bilden

Travtävling strax utanför Gültzauuddens nordvästra spets, omkring 1910. Foto:Wilhelm Engblom

Travtävlingar strax utanför Gültzauuddens nordvästra spets. I bakgrunden t v syns Karlsviks sågverk och t h Mjölkuddslandet. Travsporten, som ursprungligen kommer från USA, kom till Sverige i slutet av 1800-talet. Den första permanenta travbanan, Jägersro, anlades 1907 utanför Malmö.

Sju småbåtshamnar

Utrymmet för fritidsbåtar har ökat över tiden. År 1934 organiserades småbåtshamnarna på halvön genom att de numrerades med nr 1-7. I dessa sju hamnar kunde Luleå stad erbjuda 322 platser. I dag erbjuder halvön plats för 470 småbåtar i två hamnar. Den största är Ettans båthamn med 425 platser.

Båt hissas ner i vattnet.Förstora bilden

Hamnkranen i Södra hamn år 1953. Foto:Rune Espling.

Med hjälp av den gamla hamnkranen vid Södra hamnen långkaj sjösätts snipan "Havsörnen". I bakgrunden syns Hamnpiren.

Gatorna öppnar sig mot vattnet

Här uppe i norra Sverige är årstiderna tydliga och distinkta, även om betingelserna varierar mellan kust och inland. Luleå som ligger på en halvö påverkas av det omgivande vattnet. Under våren kyler först isen sedan vattnet och på hösten är förhållandet omvänt — då värmer först vattnet. Vinden lever sitt eget liv. Många anser att Luleå är felkonstruerat eftersom det blåser i varje gatuhörn. Nu för tiden kanske blåsten i gatuhörnen delvis beror på byggnaderna, eftersom det bildas kraftigare vindar vid höga byggnader. Med rutnätsplanen har gatorna alltid öppnat sig mot vattnet och vattnet har varit en viktig transportled som inte kunnat stängas igen med byggnader.

Vindarna stänker upp vatten mot Båthamn nr 7 vid Pontusudden.Förstora bilden

Båthamn nr 7 vid Pontusudden år 1953. Foto:Rune Espling

Vindarna stänker upp vatten mot Båthamn nr 7 vid Pontusudden. I bakgrunden syns Mjölkudden och till höger oljehamnen, innan den flyttades.

Vy över småbåtshamnen.Förstora bilden

Småbåtshamnen år 1953. Foto:Rune Espling

Även om man inte hade någon båt så uppskattades småbåtshamnen och det fanns utrymme för att njuta av närheten till vatten. I bakgrunden, till vänster,  syns malmhamnen och Svartöberget.

Fiske

Både skärgården och det omkringliggande vattnet användes för fiske, både sommar och vinter lades nät ut kring halvön. Med tiden har nyttan fått stå tillbaka för nöjet och flera sitter och pimplar på isen under vårvintern.

Äldre man med stor sparkstötting mitt i staden.Förstora bilden

En lulebo på väg att vinterfiska, tidigt 1950-tal. Foto:Rune Espling

En okänd Lulebo av den äldre generationen är på väg att vinterfiska i Gråskälfjärden. Här passerar han hamnspåret i Södra hamn. I bakgrunden syns Smedjegatan. På den gamla sparken ligger ispiken och skidorna.

Avkoppling vid vattnet

Det fanns stora möjligheter att i sin egen takt nyttja närheten till vattnet, ibland kanske en kombination av nytta och nöje, t ex att sitta och meta på fjärden eller segla. Vårvintern hade sin egen charm efter den långa och mörka vintern och fanns det möjligheter att åka skidor på isen.

Vy över badstrand med mycket folk i badkläder.Förstora bilden

Sol och bad på Gültzauudden år 1953. Foto:Rune Espling.

Sol och bad på Gültauuddens badstrand. I bakgrunden syns Karlsvik och Karlshäll.

Text och bild är ett urval från utställningen "Luleå sjöstad".

Sidan uppdaterades den 19 augusti 2022